Det finns många termer som vinexperter brukar använda för att beskriva olika viner. Man kan höra beskrivningar som ”feta” och ”krispiga” och naturligtvis eleganta röda viner. Om man inte har pluggat vinterminologi kan dessa fraser vara väldigt förvirrande.
Om man inte vill ta första bästa vin man kommer över, kan det vara bra att lära sig i alla fall de grundläggande termerna.. Med exempelvis eleganta röda viner menas att vinerna kan vara nästan odrickbara som unga, men utsökta efter lagring.
Termer för eleganta rödvin:
Ofta har särskilda vingårdar årgångar som anses vara eleganta då de har högre syra. I en annan vinterm, så anses dessa viner vara mer ”gröna”.
När det kommer till eleganta röda viner så innebär ”gröna egenskaper” att vinet har smak som grön paprika eller kanske örter. Dessa smaker är inte att föredra i många viner, men i den här typen av viner är de mycket eftersökta. Lagrade eleganta röda viner är ofta bättre än andra, yngre sorter.
Många vinkritiker använder ”elegant” som en generell beskrivning på ett dyrare vin. Men låt oss bryta ner det. Jag kan bara tala för mig själv, men för mig är ett ”elegant” vin, först och främst, ett vin som har en viss känsla i munnen. I min egen vokabulär använder jag ord som ”silkeslen” och ”sammetslen,” vilket då ger bilder av tunna tyger. Tyger som historiskt har varit dyra att köpa; det blir då underförstått att ”elegant” avser dyra viner. Det kräver en hel del arbete, både i vingården och under vinframställningen, för vinmakaren att skapa rätt balans för ett elegant vin, och kostnaden för att göra det finner slutligen sin väg in i priset på flaskan.
Men ”elegant” är mycket mer än bara känsla i munnen. Det finns silkeslena viner som är medelmåttiga. För att verkligen vara ”elegant” måste vinet också vara utmärkt balanserad: i syror, tanniner, alkohol, frukt och ek. Det finns viner som har en allt för hög halt av tanniner eller syra att man knappt kan dricka dem unga, men det utesluter inte elegans: Barolo från Piemonte är erkänt elegant trots att det behöver år i källaren.
Jag skulle lägga komplexitet till listan över egenskaper som följer av ”elegans”. Som i exemplet med Barolo ovan tar det tid att utveckla alla smaker och hitta rätt balans, men det hindrar inte att man kan njuta av vinet och prova en flaska med visst mellanrum för att smaka hur det gradvis utvecklar sig.
Sammanfattningsvis kan man säga att ”eleganta” viner är: dyrare än genomsnittet, sammetslen smak, välbalanserade, komplexa och väl värda att vänta på.